Formellt och informellt språk

«Du» till alla — men inte riktigt

Efter du-reformen (1960-talet) säger svenskar «du» till nästan alla — läkaren, läraren, chefen. «Ni» finns kvar för kungafamiljen och ibland inom service.

Formalitet uttrycks inte med pronomen utan med ordval och konstruktioner:

Att mjuka upp önskemål

• Skulle du kunna skicka dokumentet?
• Det vore bra om vi kunde ses på måndag.
• Jag undrar om det är möjligt att…

Vore är konjunktivformen av «vara». Mycket vanlig i artiga fraser: Det vore snällt.

Stil i mejl

• Formellt: Hej [namn]! … Med vänliga hälsningar
• Mycket formellt (ansökan, klagomål): Till [myndighet] … Högaktningsfullt (sällsynt)
• Informellt: Hej! / Tjena! … Ha det bra! / Kram

Vad pratar svenskar om?

Säkra ämnen för småprat: vädret (klassikern!), helgen, semestern, sport, serier, mat.

• Vilket väder vi har idag!
• Hur var helgen?
• Har du några planer för semestern?
• Såg du matchen igår?

Ämnen man undviker i början: lön, religion, politik, privatliv.

Att hålla igång samtalet

• Jaså? Berätta mer!
• Vad kul! / Vad tråkigt.
• Precis, jag håller med.
• Verkligen?

Exempel: vid kaffemaskinen på jobbet

— Hej! Hur var helgen? — Jättebra! Vi var ute i skärgården. Och din? — Lugn och skön. Jag läste och tog det lugnt. — Vad skönt! Ska du på mötet klockan tio? — Ja, vi ses där!

Lagom — det svenska ordet för «precis rätt mängd»: inte för mycket, inte för lite. Favoritsvaret: «Hur mycket kaffe? — Lagom!»