Passiv form (passiv)

Vad är passiv? s-passiv

I aktiv form är det viktigt vem som gör något — subjektet handlar. I passiv form är själva handlingen eller objektet i fokus, och den som utför är oviktig eller okänd.

Lägg märke till: i passiv försvinner ofta den som gör (man, bagaren, någon), och objektet blir subjekt (ett hus → ett hus byggs).

s-passiv – den vanligaste formen

Man bildar s-passiv genom att lägga -s på verbet (och ta bort -r i presens):

I preteritum lägger man -s på dåtidsformen: byggde → byggdes, öppnade → öppnades. s-passiv är vanligast i skrift, anvisningar och allmänna påståenden: Dörren öppnas automatiskt. Maten serveras klockan sju.

bli-passiv och när man väljer vilken

Det finns också bli-passiv: bli + supinum (samma form som i perfekt: har byggt → blir byggd). Egentligen används perfekt particip som böjs efter genus/numerus: byggd / byggt / byggda.

När väljer man s-passiv eller bli-passiv?

• s-passiv – allmänt, återkommande, i regler och instruktioner: Biljetter säljs i kiosken. Räkningen betalas varje månad.
• bli-passiv – en enskild, avslutad händelse eller ett resultat/en förändring: Han blev vald till chef. Huset blev sålt igår.

Ofta går båda bra i talspråk, men s-passiv är vanligast för generella påståenden. Jämför tempus:

Vill man ändå nämna vem som gör något använder man av: Boken skrevs av en känd författare.